Han talade om att det krävs fem framgångsfaktorer för ett lyckat resultat:
- Utveckla och utgå från hundens personlighet.
- Skapa en bra relation.
- Inlärning av färdigheter - en vältränad hund.
- Få färdigheterna att fungera i rätt situationer.
- Använd dig av och utveckla din mentala styrka.
Han gick igenom "Delar i hundens personlighet som kan påverka" vilket fick mig att fundera på: Vad är det som gör att jag "klickar" med Fred men inte med Axel? Sedan nämnde han "Specifika egenskaper för varje gren/arbetsområde". Sammanfattningsvis blir det så här med mina två killar:
Axel:
- Viss oro/otrygghet - främst när han inte vet/förstår vad han ska göra.
- Samarbetsvilja - när han vill.
- Koncentration - ja, men en kortare stund.
- Intelligens - hur mäter man den? Beror på vilket sätt man menar.
- Intresse - om det är något han känner igen.
- Intresse för belöningar - fått jobba extremt mycket med kampen;- tar bara den belöning han vill ha.
- Följsam - "på sitt sätt"
- Springvillig - om det är något han vill ha, "egenbelöning", osv
- Intensiv i reaktionerna - njae
- Lätt för stadga - bara om han känner sig trygg
- Motorisk talang - njae
- Lätt att förstå ord - ?
- Variation eller förutsägbarhet - Funkar BARA om han vet vad som förväntas av honom, gillar inte överraskningar
Och så har vi Fred: (tänkte först göra samma upplägg som med Axel men det blir en sammanfattning)
Fred är trygg i princip i alla lägen. Han har en enorm samarbetsvilja och förmåga till att hålla koncentrationen. Han har uppvisat en superfin uthållighet (ex genom kedjning och lydnadsprogram). Intelligens - ja, vissa tränare kallar honom för lilla professorn!. Han har i regel alltid intresse för uppgiften (men visst har vi fått jobba med att komma över den tråkiga fasen i ex platsligg), och definitivt för belöningen (som jag naturligtvis testat mig fram till). Han är följsam, springvillig, intensiv i reaktionerna, har lätt för stadga, motorisk talang, lätt att förstå ord (denna är klurig tycker jag men säger "oftast"), han vill helst ha variation så mycket som möjligt - dvs jag måste vara kreativ när det gäller störningar/belöningar mm.
Jag älskar Axel över allt annat och vi gör hela tiden stora framsteg men det tar tid. Så därför får Fred förbli min tävlingshund (så länge)!
Så det är viktigt att vi "inventerar" våra hundars styrkor/svagheter men framför allt faktiskt jobbar med det som de har svårt för (i stället för att stå och traggla det de redan kan/är bra på!).
"Hur upplever hunden träningen?" var också en fråga. Det är viktigt att hitta en belöning som är riktigt eftersträvansvärd för hunden att jobba för. Det måste finnas viss skillnad i upplevelsen. "Det är inte bollen i sig som är belöningen, det är upplevelsen" menade han.
Förutom de klassiska belöningsformerna - sociala, ätbara, föremål/lek, så ska vi också hitta de som han kallade för "Life rewards" ex att få gräva, bada, jaga fåglar, springa, nosa på kissfläckar osv men framför allt att vi ser det som en möjlighet att göra det tillsammans med våra hundar! Han menade också på att arbetsuppgifterna (momenten) är potentiella positiva upplevelser. Och hur får vi fram det? Jo, genom att skapa rutiner (ritualer) inför de olika momenten. Syftet är att få hunden att tänka rätt tankar, hitta rätt känsla och fokus inför uppgiften.
Vad gäller rutiner (ritualer) så har jag hört det förut och själv nyttjat det i vissa moment (ex ett lätt tryck på bröstet så han ska veta att det är läggande under gång som gäller). Men nu förstod jag att det ju faktiskt handlar om att hjälpa honom att plocka fram rätt känsla inför uppgiften också!
Jag har analyserat mig själv sedan föredraget och kommit fram till att jag har vissa (omedvetna) rutiner inför momenten som påverkar honom. Vad gäller ex "Rutan" så har jag trott att mitt tag i halsbandet och ett "Jaaa" har varit signalen för att han ska springa fort som attan och ha förväntan på "Stå". Visserligen funkar det fint - han springer rakt in och ställer sig (ibland av sig självt men alltid på "Stå") - men om jag lägger till min omedvetna signal (som ser ut som att jag tar fram klickern ur fickan på ärmen), sedan halsbandet och så "Jaaa" så springer han ännu snabbare och vänder inte upp förrän han verkligen får "Stå" (dvs han har förväntan på boll)! Hänger ni med?? Så hur tror ni jag kommer att jobba fram över?
MEN, sen har jag lite funderingar.... En rutin/ritual är ju en sak (ex lätt tryck på bröstet innan läggande under gång, peta på nosen innan sitt i grupp, "peka" i backen innan platsligg (för att få hakan i backen) mfl, mfl), men är de verkligen kopplade till en viss känsla?? Jag upplever det som att de är just vad de är, en rutin för att han ska veta vad som väntar. Men att hitta en rutin/ritual för att få fram rätt känsla är något helt annat (ex mitt exempel på Rutan). Kenth hade själv en fin film på hur Niina använde sig av "Buu" -handtecken inför inkallningen (som han förklarade var det kom ifrån). Hmmm mer analys och gärna en kommentar från dig!!
