Vart tog det roliga vägen?

För några veckor sedan upptäckte jag att jag på något sätt tappat allt det roliga i träningen! All träning har varit så tävlingsfokuserad och till slut tyckte jag bara att allt blev så strikt och torrt och urtrist. Visserligen har mitt huvudfokus legat på att få till gruppmomenten med fokus på platsliggningen i första hand och DET har jag varit jätte noga med, dvs att Fred ska uppleva att ligga plats med hakan i backen ska vara det roligaste han vet! Och där måste jag ändå säga att vi gjort superfina framsteg. Vi går sakta framåt, ökar svårigheterna gradvis och nu känner jag mig snart redo för tävlingsstart igen.

Men för övrigt har jag känt att jag bara tragglar och nöter tvåans moment och det händer ändå ingenting. Jag tror dock inte att Fred upplevt det lika tråkigt som jag men den där glöden, suget i blicken som han har när han är riktigt taggad har jag dock saknat ibland. Han gör det han ska men ändå inte fullt ut. Svårt att förklara.
Jag har visserligen börjat träna in moment ur trean och eliten ex fjärren, vittringen, dirigeringen, hoppapport, metallen osv och det är mycket roligare!

Så jag började fundera på vad som gått snett och hur jag ska få tillbaka det roliga i träningen igen. Jag kom fram till att det roligaste jag vet (och även Fred) är:

• Bjuda på frivilliga beteenden
• Shaping - att forma fram nya beteenden
• Tricks (med inspiration från Freestyle)
• Kedja - riktigt kul med en häftig externbelöning!

Hur har jag bara kunnat "glömma" detta? Så den sista tiden har vi, förutom fortsatt fokus på platsliggningen naturligtvis, tränat slalom, tunneln, några nya tricks. Sedan hittade jag något helt nytt och okänt för mig "Heelwork to music". Det verkar skitkul och jag har upptäckt att det går alldeles utmärkt att köra parallellt med lydnaden.

Sen sätter jag ihop olika kedjor och blandar friskt. En kedja kan vara: slalom, rutan, tunneln, fjärren eller: fritt följ, inkallning med ställande, buga, hoppapport, uppsittet i fjärren, osv. Och nu känns det hur kul som helst igen! Ytterligare en sak som jag tror är viktig för oss är att inte stå och nöta samma sak dag ut och dag in! Så en tumregel jag försöker hålla på är att inte köra samma moment 2 dagar i rad. Faktum är att jag upplever att momenten faktiskt blir bättre bara av det.

Så igår skulle Philippa och jag träna. Jag var taggad till tusen och Fred likaså (gav ifrån sig ett skall!). Jag hade tänkt kedja ett kort fritt följ, rutan (med band som vi inte använt på länge), hoppapport och tvåans fjärr. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig men roligt hade vi i alla fall och gladast blev nog Fred. Precisionen/min timing i momenten är inte perfekt, det vet jag ;-). Sedan måste vi jobba mer med transporterna mellan momenten ser jag. Och jag måste "tona" ner mig en hel del :-).

P.S. Han tolkade nog mitt pladask som varsågod! D.S.