tisdag 29 mars 2011

Hur mycket påverkas jag av "dina" kommentarer?

Jag vill tacka för samtliga nedanstående kommentarer! Naturligtvis är det fler utsagor som jag "påverkats" av  men nu när jag var ute på skogspromenad med hundarna så har jag gått och funderat på hur jag egentligen vill lägga upp min tävlingsplan samt träning för 2011 med Fred, och följande kommentarer har bidragit till mitt beslut. Jag har inte angett var kommentarerna kommer ifrån men ni känner säkert igen er! Och för guds skull, tolka inte kommentarerna negativt! De är oftast tagna ur ett sammanhang som inte har någon som helst negativ klang, utan tvärtom, bara människors högst personliga åsikter.

"Har du satt upp dig på någon tävling ännu?" Jag svarade nej, inte än. Jag känner mig inte riktigt redo, behöver finslipa en del. "Ja, antingen fortsätter du att finslipa moment och blir världsmästare på det eller så ger du dig ut och tävlar!"
Denna kommentar, som jag fick förra sommaren, var den som fick mig att inse att jag faktiskt vill tävla! Vägen har varit lång fram tills idag, av många anledningar, men ni som sett mig träna i tävlingsmässiga miljöer vet vad jag menar - att bli kommenderad t ex, hur lätt är det?!

"Vem som helst kan ju fixa ett första pris i Lk1 så det betyder ju ingenting. Det är ju först när man tagit en LP1 som man visat att man kan."
Den här har jag hört några gånger och det må så vara och visst ligger det någonting i det. Men jag håller inte helt med ;-). Sedan finns det så klart många andra anledningar till varför man vill satsa på ex en LP1!

"Jag blir ju aldrig färdig med den här klassen! Antingen nollar vi på det momentet eller det momentet eller det momentet."
Sa hon med ett stort leende på läpparna och är lika go o glad för det! O visst kan det ju vara så här, och det händer naturligtvis saker som vi inte kan påverka i en tävlingssituation. Men personligen vill jag träna med sikte på 10:or (så långt det går) vilket förhoppningsvis ger oss utrymme för en viss felmarginal om det blir ex ett missförstånd mellan mig och Fred, eller om något oförutsett inträffar.

"Antingen gör ni det svårt på träning och lätt på tävling eller tvärtom. Det bestämmer ni själva."
Naturligtvis är ju valet enkelt! Ju mer jag utmanar mig själv på träning desto "enklare" borde det ju bli på tävling. Kommentaren ligger som ett mantra i bakhuvudet! Jag försöker hela tiden hitta nya och svårare störningar bl a.

Och slutligen ett citat ur Niina Svartbergs bok "Lyckas på tävling":
"Det är inte viktigt vad domaren, tävlingsledaren, de andra tävlande eller publiken tänker om mig, min hund eller vår prestation! Det viktiga är vad min hund tycker om mig - att jag kan vara den bästa föraren åt honom!"
För visst är det väl så?! Så att träna mig att gå in i "min bubbla" och fokusera BARA på Fred har varit lika viktigt i träningen som själva momentträningen. Och jag är ganska övertygad om att det är "bubblan" som gjorde att jag inte var speciellt nervös under tävlingen i lördags!

Så med detta i bakhuvudet har jag beslutat mig för att stå fast vid min plan dvs att vara klar med ettan och tvåan innan sommaren, klar med trean senast till hösten och färdig att starta eliten innan årsskiftet. Och i eliten kommer vi att "harva" på med SM som mål. Jag har gjort en plan för vilka tävlingar vi ska delta i så nu är det bara att anmäla sig! Men mycket hänger naturligtvis på att min älskade Fred får hålla sig frisk vilket för övrigt också är en anledning till att jag väljer att inte vara ute på tävling varje helg. Vi vet ju fortfarande inte varför han blir sjuk, så han behöver ha regelbundna perioder med vila. Sedan vill jag ju ha tid för min man, mina barn och barnbarn också :-)!

Hoppas inte att jag trampat någon på tårna för det är inte min avsikt! Tvärtom, utan dessa kommentarer hade jag nog aldrig ens kommit på tanken att jag ska tävla lydnad! Så tack än en gång.

5 kommentarer:

  1. Bra skrivet, intressant att läsa! Jag håller med och önskar dig och Fred ett stort Lycka Till!!! Ska bli roligt att följa er! :D
    Kram från Nina och Trollet

    SvaraRadera
  2. Tack Nina! Hur går det för dig och Trollet? Ska bli kul att se era framsteg på nästa "Tävla med glädje"! Du har gjort underverk med din fina Trollet. Kram

    SvaraRadera
  3. Tack, vi tränar på och det går bättre och bättre. Största utmaningen är fortfarande andra hundar, efter allt som hänt. Men även där går det framåt.

    Så himla roligt att du har börjat blogga! Jag länkar till dig nu! :)

    SvaraRadera
  4. Utan träningskompisars kommentarer hade man nog aldrig utvecklats så snabbt som man gör tack vare dem!

    SvaraRadera
  5. Nina - Han har inte haft det lätt, lilla Trollet. Länkat till dig med ;-)

    Susanne - PRECIS! De är guld värda!!

    SvaraRadera